Bland Irlands bästa linksbanor

TEXT: JOHAN KULLENBERG

Irland kallas för den gröna ön men erbjuder så oändligt mycket mer än bara ett frodigt landskap. Här hittar man medeltida borgar, pittoreska byar, dramatiska kustremsor, ett oräkneligt antal pubar och framförallt några av världens allra bästa linksbanor.

När jag ska stänga min resväska är den fylld till bristningsgränsen och oroväckande tung. Det kändes helt naturligt att packa med solskyddsfaktor, vintermössa, regnställ och shorts. Det är en salig blandning som ska skydda mot allsköns väder. I Sverige har vi vad man kallar aprilväder men på Irland har man denna oberäkneliga vädertyp året runt. Det går inte att förutse vädret, så det är lika bra att vara förberedd på allt.

Uppvärmning på whiskyfamiljen Jamesons gamla egendom

Vårt mål för resan är att spela några av sydvästra Irlands bästa linksbanor. Det är närmare 3 timmar och 30 minuters bilfärd till vår första anhalt Ballybunion så vi börjar med ett stopp i underbara Dublin. Vår extremt tidiga avresa från Stockholm gör att vi utan problem kan inviga vår linksresa med en uppvärmningsrunda på Portmarnock Links, strax utanför Dublin. Detta är vad man skulle kunna kalla en modern linksbana, designad av den tyska golfikonen Bernhard Langer 1996. Många linksfantaster verkar tycka att ju äldre banan är desto bättre är den.

Jag tycker att det finns fördelar med en modernt designad linksbana då man slipper konstiga blinda hål och man blir ofta inte lika hårt bestraffad om man gör minsta lilla misstag. De första nio hålen har kanske inte så utpräglad linkskaraktär. Men redan på hål tre, som är ett långt par 3 hål, får man hålla tungan rätt i mun för att undvika någon av de sju riktigt elaka pottbunkrarna. På de sista nio hålen gränsar flera hål mot havet och sanddynerna blir mäktigare och den traditionella linkskänslan infinner sig. Det går snabbt att spela golfbanan då det är minimalt avstånd mellan green och nästa tee. Vädret är strålande och vantar, dunväst och regnställ ligger kvar i bilen.

Ballybunion – 36 hål äkta links

Att köra bil över 3 timmar är i normala fall inget större problem även om det kan vara påfrestande. Här är visserligen merparten av sträckan motorväg, men betydande delar är väldigt smala och slingriga. Det gäller också att vara koncentrerad då de på Irland har vänstertrafik och därför, i min värld, envisas med att köra på fel sida av vägen. Solen har gått ned när vi äntligen anländer till hotellet. Köket har egentligen redan stängt men de lyckas trolla fram ett par öl och två saftiga köttbitar. Sedan är det inte många steg till den angränsade puben där vi äntligen får varsin Jameson whisky, då vi aldrig hann besöka deras egen pub på Portmarnock Links.

När vi morgonen efter peggar upp på Ballybunion Old Course måste jag erkänna att jag är lite nervös. Det är en av de absolut bäst rankade golfbanorna på Irland och i världen. Här är sanddynorna mäktigare än på något annat ställe längs den irländska kusten. Ballybunion har alltid, sedan den öppnade 1906, varit en exceptionell golfbana. Genom åren har man löpande designat om den och steg för steg har den blivit ett mästerverk. Det finns en sträcka av hål längs havet som är mer än fantastiska och det finns områden där landskapet är så fascinerade att man har svårt att koncentrera sig på golfen. Grannbanan Cashen Course slingrar sig fram genom samma unika terräng. Den kommer dock aldrig riktigt upp till samma nivå som Old Course även om flera av hålen kan få en att tappa andan.

Ballybunion är linksgolf när den är som bäst

Vad är det som är så unikt med linksgolf? Det faktum att det finns över 35 000 golfbanor i världen men bara 247 av dessa är äkta linksbanor, kan vara en ledtråd. Det är väl som med allt annat att det som är unikt ökar i värde och blir mer eftertraktat. Links är det gräsbeväxta området mellan stranden och jordbruksmarken som består av sandjord, som ursprungligen varit havsbotten. Denna sandmark ansågs vara i det närmaste värdelös och det var knappt att fåren kunde beta där. Links är därför också starkt förknippad med golfens ursprung då det var här man byggde många av de första golfbanorna. På Irland finns 58 äkta linksbanor, vilket är en ansenlig del av världens alla linksbanor.

Tralee – Arnold Palmer-design som följer naturen

När man tittar ut över golfbanan så känns det som den alltid legat här eller att den alltid borde ha legat här, för den passar verkligen in. Golfbanor har ibland en förmåga att göra naturen om möjligt ännu vackrare. På den första 9-hålsslingan så går flera av hålen ner mot havet och mot en ruin som ligger i vattenbrynet. Det är snyggt och vyerna är vackra, men inte så mycket sanddynor utan mer hedkaraktär med stenmurar. På de sista 9 hålen så känns det som man är tillbaka på Ballybunion och naturen blir mer och mer dramatisk.

Det finns några riktigt tuffa par 3-hål där man har få eller inga alternativa spelvägar annat än att helt enkelt se till att man träffar greenen. Kan tyckas lätt om det är vindstilla men när är det vindstilla på Irland? Kusten är verkligen spektakulär och man kan se enorma sanddynor skymta i horisonten. Faktum är att flera av de mest populära turistaktiviteterna är att just köra bil längs kusten och verkligen uppleva den dramatiska naturen i sin egen takt. För oss finns det ingen tid för sightseeingturer men vi får uppleva den storslagna naturen när vi tar oss mellan de olika golfbanorna.

Dooks – Goesebuskarna i full blom

Officerare från det kungliga hästartilleriet grundade en 9-hålsbana redan 1889 på denna plats. Det var först på 70-talet som banan byggdes ut till 18 hål som designades till stor del av medlemmarna. Banan har därefter genomgått några renoveringar och nya greener och tees har adderats. Här är det en familjär klubbkänsla och Dooks är verkligen en äkta linksbana som följer det böljande landskapet på ett naturligt sätt. Här finns också gott om goesebuskar som när de blommar är gula och vackra, men är bollmagneter och taggigare än vad man kan ana vid en första anblick. Dooks har sin charm, men håller inte samma höga nivå som vare sig Ballybunion eller Tralee. Efter ytterligare en golfrunda i shorts och utan vintermössa så botaniserar vi lite i den irländska ölkulturen. Guinness kommer aldrig bli min favorit men Smithwhick’s Red Ale slank ned utan problem och tillsammans med en whisky från Tullamore Dew så känner man verkligen att man är på Irland.

Vägen hem via Killeen Castle

Efter att spelat fyra linksbanor i rad så känns det skönt att verkligen få spela ut på en parkbana av Jack Nicklaus. Redan när vi rullar in i vår lilla hyrbil så känner vi att det här är så långt man kan komma från gårdagens Dooks. Anläggningen är extremt påkostad och slottet som ligger ett stenkast från klubbhuset känns nästan overkligt med sina tinnar och torn. Slottet är ursprungen från 1181 men golfbanan slog upp portarna först 2008. Banan har varit värd till främst Europatouren för damer ett antal gånger, med bland annat Sophie Gustafson som vinnare. Den är dock mest känd för Solheim Cup 2011. Det är utan tvekan en golfbana som håller enormt bra finish, det känns som att varje grässtrå ligger i rätt riktning. Det är en golfbana på ett stort landområde och frågan om man inte skulle kunnat ha byggt 36 hål, eller åtminstone 27 hål, på samma yta. Redan på hål 3 så har Jack Nicklaus placerat rikligt med bunkrar runt den upphöjda greenen. Det är många fina hål, men vädret har nu vänt från att vara en bit över 20 grader och sol, till kyla och regn. Jag är först nästan lite glad då jag får användning av både regnställ och vintermössan, som jag packade med på resan. När vi värmer oss med kaffe efter rundan så konstaterar vi att även en riktigt bra golfbana blir svår att uppskatta när vädrets makter är emot oss och regnet öser ned.

Hittills har vår Irlandsvistelse inte varit någon direkt gourmetresa, men då har vi främst besökt mindre orter och inga större städer. Nu är vi i storstadsmetropolen Dublin som har ett helt annat utbud. Det som är positivt med Irland är att varje liten by har en pub. Tyvärr så har de förvånansvärt homogen meny som alla innehåller caesarsallad, fish and chips, hamburgare, minst en laxrätt och även kött av varierande kvalitet som serveras med antingen pepparsås eller vitlökssmör. Det har blivit mycket pommes frites men nu ska det bli ändring. Vi möts i hotellbaren som även den är en irländsk pub och efter en inledande öl så ökar tröttheten efter en hektisk resa. Snart står det två tallrikar med fish and chips på bordet och vår bokning på den lyxiga italienska gourmetkrogen är avbokad.